i've waited a hundred years but i'd wait a million more for you nothing prepared me for what the privilege of being yours would do

Nej men tjohej på er! Hur står det till? 6 dagar sedan vi hördes vid, vad har ni haft för er? Själv har jag mest jobbat, det har varit min jobbhelg så där har jag befunnit mig, men man ska ju självklart inte klaga. Det är bra att man har jobb och att pengarna rullar in. Men förutom jobb så har jag umgåtts med lite människor. Skrattat mycket och bara levt gott.

Jag verkligen älskar livet för tillfället. Jag taggar hösten så ofantligt mycket och samtidigt som jag vill att tiden ska stanna för jag vill ha sommar och sol (ja, idag har vi sol och jag njuter som bara den) för alltid så vill jag att tiden ska gå fort så jag får åka iväg. Känna mig fri, inte behöva tänka på allt för mycket.

Och samtidigt som jag älskar livet är det så många känslor, känslor och tankar som jag inte delar med mina närmaste men som jag egentligen borde för att kunna vara sådär löjligt lycklig som man bara kan vara i vissa speciella tillfällen. Men rädslan för att få ett Nej, att folk inte ska acceptera, att människor ska döma, att mina närmaste ska döma, den är så stor att jag istället stöter ifrån mig den där totala lyckan som uppstår ibland.

Istället för att sitta inne på mitt rum, ska jag och min glädje gå ut, tända en cigg, slå på lite musik och bara njuta, skjuta undan dom där andra känslorna och lyssna på fåglarna, vinden, bina, getingarna och dom där irriterande flugorna som aldrig vill lämna en ifred.

 
 

Every step i take, Every move i make Every single day, every time I pray I'll be missing you

Sedan 2008 har jag förlorat 4 stycken människor. 4 Människor som jag älskade. Vissa nära kontakt med vissa nästan ingen kontakt alls med men som ändå hade en stor plats i mitt hjärta.

Det går inte en enda dag utan att jag tänker på dessa 4 personer. Det går inte en dag utan att jag undrar hur dom mår eller hur livet hade sett ut om dessa 4 personer hade funnits idag.

Min mamma skrev (men som är sagt av Alf Henriksson) på en av personernas loggar när han just hade gått bort:

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.


-

varför ska unga behöva dö? Varför ska 19 åringar dö före 90 åringar? Jag förstår ingenting utav att unga ska dö. Det är jobbigt när äldre människor dör men där finns det ändå en förståelse i det hela. Dom har levt sitt liv. Men en ung människa har inte gjort de. Han eller hon har inte ens fått börja leva när personen är 19 år. 

Det tar så ont att veta att han är borta. Det är så svårt att inse att han är borta. Att jag aldrig kommer få en relation med honom, att jag aldrig kommer få lära känna honom. Det tar så ont att se alla omkring sig må så dålig. Vart man än vänder blicken ser man någon han kände. Hela sorgen finns på facebook, på stan, i affären. Överallt. 

Jag orkar verkligen inte med all sorg längre. Det har varit för mycket. På 4 år har jag förlorat 4 stycken. Vem är här näst? Jag går bara och väntar på att få höra att någon till som jag känner dör. Så ska det inte vara. 

Jag vill så gärna fly ifrån allting. Lämna all skit. Låtsas att jag inte kommer ihåg något och sedan återvända när allting har lagt sig och jag förträngt allt. Men jag har lärt mig att det bästa man kan göra mot sig själv är att ta tag i den sorg och dom problem man har inom sig. För tids nog kommer allting upp  till ytan och man kommer falla djupare än man skulle ha gjort om man tog tag i problemen direkt. 

Sov gott ängel! <3

..

jag orkar inte detta
jag går sönder i en miljon bitar
allting jag byggt upp under så många år förstörs


-

Uppskatta era nära och kära för om ett ögonblick kan dom vara borta.



Det har varit en tuff dag. Nära till tårar mest hela tiden. Alla tankar är på ett helt annat håll. Jag går runt som en zombie. Vet inte vad jag ska göra, vad jag ska ta mig till. Allt sorg. All ångest. Gör mig illamående. Gör mig till ett vrak. 

Vila i frid!



-

Jag blir så himla ledsen och less på allt skit som man får gå igenom
hur mycket ska man orka egentligen?


Vila i frid!

Gårkvällen som skulle bli så bra blev inte alls så bra. 
Det känns overkligt att någon så ung ska dö av något sånt skit
Det är så svårt att förstå, det är så himla svårt

Natten var minst lika hemsk,
Drömt massa om honom
Drömt massa om familjen
Drömt massa om alla omkring
Vaknat gång på gång

Jag sänder alla kramar till hans familj!

Vila i frid tremänning <3

<3

2012-03-23

19.00
Fyra år

Jag saknar dig obeskrivligt



I will always miss you

Allting börjar sjunka in. Jag börjar förstå. Men jag gillar det inte. Jag gillar inte situationen. Långt ifrån. Men jag har inget val. Jag måste befinna mig här. Den är inte självvald och skulle aldrig bli de heller. 
Det tär så fruktansvärt mycket. Hur kan människor som stått en nära komma så långt bort? Tyna bort. Försvinna. Den störta frågan är hur kan dom göra såhär mot oss? 

Att sakna en människa som gått bort är en sak, den har jag hanterat många gånger, den hanterar jag varje dag. Men den här saknaden, saknaden efter människor som finns, levande, som finns inom sitt hemland men som man inte kan träffa, som valt att ta avstånd. Saknaden efter människor som funnits nära men bara stuckigt. Den saknaden är en annan saknad och den skäver på ett helt annat sett. 

Jag saknar er, jag saknar att ha er nära. Veta att det bara är att komma över. Jag saknar att kunna snacka med en vuxen människa som förstår. Jag saknar allt med er. Allt det dåliga. Och allt det bra! Jag saknar er,helt och hållet bara. Från min allra djupaste plats i mitt hjärta till mitt allra ytligaste hårstrå.

Det tar tid att acceptera detta, men någon gång måste man acceptera allt som händer. Man kan inte stanna kvar i tiden. Det tar ond men måste gå. Även detta! 

Jag säger för en sista gång: Ta hand om er, jag önskar er allt gott. En dag kanske ni kommer åter, det återstår att se. Men tills dess, eller tills livet tar slut, Sköt om er, var rädda om varandra. Jag saknar er, alla dagar i veckan, alla 24 timmar och alla sekunder av dygnet!

-

En sån där natt då allt känns på tok. Då det är svårt att komma till ro och sova. Då tankarna snurrar runt. Och jag känner mig ensam. Kompisarna är med varandra. Festar. Myskvällar. Café. osv. medans jag ligger hemma och gör absolut ingenting. tänker på vad som händer i mitt liv just nu. vad det är som hänt senaste tiden. jag ältar och ältar. kan inte sluta. 

tänker på utredningen som startar nästa vecka. vill jag veta eller vill jag inte veta. är jag beredd på att få veta hur det är. vad är det för mening egentligen att veta? få svar på en massa frågor? men vadå för frågor? jag har inga frågor. jag är som jag är och sen får det vara. men varför har jag då bett om den här utredningen? Jag vet inte. 

jag vill inte bo kvar här i skellefteå. jag orkar inte bo kvar längre. jag vill flytta. men jag kan inte flytta ifrån notus. och vart jag än kommer flytta så kommer jag aldrig få ta med han. jag har varit borta nog från han. han behöver mig. men mest behöver jag han. 

åh. jag vill bort härifrån.



Det är okej att trilla

Är hemma på lunch nu och skulle helst vilja stanna här. Krypa ner under täcket och stänga ute världen. Mår inte alls bra idag och ångesten bara river. Jag behöver en paus från livet känner jag. Det har varit allt för orättvist och jobbigt dom senaste 9 åren. 

Även fast jag många dagar mår riktigt bra så faller jag ibland och orkar inte ta mig upp. Ibland är jag för svag. Och även de måste jag intala mig själv att är okej. Man behöver inte vara stark alla dagar. Vad andra än säger är det okej att stanna upp. Tänka. Gå igenom varje detalj av ondhet. Eller helt enkelt bara stanna upp. Stänga av hjärnan och bara finnas i sig själv. En människa orkar mycket men inte allt. 

Efter denna kungiga helg är det okej att trilla. För jag har kraften att ta mig upp igen. Låt mig bara stanna upp i några dagar och andas. Tänka. Gå igenom allt igen. Ta reda på vad jag vill. För sen kommer jag tillbaka. Starkare och gladare. 



-

jag har insett hur hjärtlösa vissa människor kan vara. dom kan skita i vem dom såra, hur nära eller hur långt ifrån man än står varandra.
- du visste allt, hur ont helt livet tagit för mig. hur mycket jag gått igenom och hur dåligt jag mått. men ändå sårar du mest av alla. sprider ut allt jag sagt till dig, sagt de som tagit hårdast på mig. de jag vill välja själv vem jag berättar till. jag vill inte att alla ska veta detta för alla Behöver inte veta det.
men det får vara såhär nu, inget jag kan göra åt. men det tar förbannat jävla ont.


Jossa: Nejdå de är lugnt, jag vill inte göra illa dom för då gör jag illa någon jag inte vill göra illa. men tack ändå :)

<3

än en gång saknar jag dig sådär oändligt mycket
<3

-

Jag litade på dig så fruktansvärt mycket, men de skulle jag inte ha gjort..


<3





-



-

Jag klickar mig in på din sida och tror att jag inte ska reagera någonting. Känna som jag kände bara två sekunder innan jag tryckte och kom in på din sida. Men oj vad fel jag hade. Mitt inre slets itu och jag bävade mig för att titta på sista bilden. Sista bilden du la upp. Dom sista orden du skrev där. 

Jag bläddrar ner och ser vad folk har skrivit. 
"jag saknar dig"
"varför?"
"känns som det var igår.."
Och ju längre ner jag bläddrar desto närmare kommer de. Desto mer slits de. 
"24 mars 2008 19.28
Hejdå:("
Finns det en som har skrivit. Då har du varit död i ett dygn. 
En annan kommentar finns den 23 mars 2008 just efter klockan 19.00, som säger att vi ska låta han gå. Vadå låta han gå? Aldrig. Hur skulle jag eller någon annan kunna låta han gå? Och vadå "om ni älskar han skulle ni släppa taget", hellre "om vi älskar han skulle vi inte släppa taget". Jag blir så arg. Ska jag tillåta att han tar sitt liv? Ska jag tillåta självmord? Nej, aldrig i hela mitt liv. Det är vidrigt. Det är de värsta en människa kan göra mot någon annan. 

Jag har så svårt att komma över detta. Det skär fortfarande i mig. Jag kan inte sluta önska att du fanns nu, idag, igår, imorgon. Jag önskar så att du fick uppleva livet precis som det ska vara. Alla de goda stunderna. Men du valde hellre att avsluta livet än att fortsätta för att finna det ljusa. 

Jag saknar dig!

hm.

hände just en knasig men kul sak..



så mycket känslor inom mig just nu. vet inte riktigt vad jag ska göra. om jag ska skratta eller gråta. väljer nog att inte göra någonting av de.
de var allt jag ville säga.
Godnatt!

.

Ångest.

Sister

A sister is someone who leads you when you are having a problem.
A sister makes you laugh and cry.
A sister is someone who likes to fight with you.
A sister is the one who stands with you in all your ups and downs.
A sister makes you remember who you really are.
A sister sometimes makes you cry when they are very sad.
A sister is someone who is always there for you through all the laughter and tears.
A sister is real.
A sister never will pretend.
A sister is someone like you whom I treasure everyday in my heart.

I love you sister!

Tidigare inlägg