Jag loggar in på bloggen flera gånger per dag för att skriva något men jag får inte ut ett enda ord ur fingrarna. Det är tomt. Det är tomt på alla plan. Enda stället det inte är tomt på är skallen. Men att samla tankarna och bilda dom till ord är omöjligt. Därför säger jag tack och hej för ett tag tills jag mår bättre. Om det blir i morgon, om en vecka eller om någon månad, de vet jag inte. Vi får helt enkelt se.

varför ska unga behöva dö? Varför ska 19 åringar dö före 90 åringar? Jag förstår ingenting utav att unga ska dö. Det är jobbigt när äldre människor dör men där finns det ändå en förståelse i det hela. Dom har levt sitt liv. Men en ung människa har inte gjort de. Han eller hon har inte ens fått börja leva när personen är 19 år. 

Det tar så ont att veta att han är borta. Det är så svårt att inse att han är borta. Att jag aldrig kommer få en relation med honom, att jag aldrig kommer få lära känna honom. Det tar så ont att se alla omkring sig må så dålig. Vart man än vänder blicken ser man någon han kände. Hela sorgen finns på facebook, på stan, i affären. Överallt. 

Jag orkar verkligen inte med all sorg längre. Det har varit för mycket. På 4 år har jag förlorat 4 stycken. Vem är här näst? Jag går bara och väntar på att få höra att någon till som jag känner dör. Så ska det inte vara. 

Jag vill så gärna fly ifrån allting. Lämna all skit. Låtsas att jag inte kommer ihåg något och sedan återvända när allting har lagt sig och jag förträngt allt. Men jag har lärt mig att det bästa man kan göra mot sig själv är att ta tag i den sorg och dom problem man har inom sig. För tids nog kommer allting upp  till ytan och man kommer falla djupare än man skulle ha gjort om man tog tag i problemen direkt. 

Sov gott ängel! <3

• Två tvättmaskiner har körts och hängts
• Frön är satta i krukor
• Motions och tränings promenad med notus
• Middagen har blivit lagad och uppäten
• Diskningen är klar
• Diskmaskinen är igång