Det har gått över en månad sedan du gick bort, snart har det till och med gått två månader, du är ersatt i bageriet, det behövs inte mer än ett litet ord eller en liten rörelse för att få alla att skratta eller berätta hur du var eller berätta ett minne. Vi alla hoppas att vi snart får reda på vad som hände den där helgen.

 

Denna helg har jag varit du, jag har gått dina jobbpass och jag har inte kunna släppa dig en minut i helgen, du har varit i mina tankar mest hela tiden, varför vet jag inte. När jag är på jobbet blir jag påmind om allting också, allt du lärt mig, allt du gjort, alla dina påhitt och allt du sagt. Så mycket som jag har skrattat åt dig under hela de här året, jag saknar våra stunder vid bordet, jag saknar att höra dig berätta om allt du har gjort även om jag vet att du många gånger kunde överdriva en hel del, jag saknar till och med hur du kunde irritera mig och alla andra i bageriet. Vi har ännu inte riktigt förstått att du gått bort, de kom så plötsligt och så oförberett.

 

Jag saknar dig, vi saknar dig!  

 

 

 

 

 

 

Du får mig att tänka på perioden i mitt liv då jag var trasig. Då mitt bröst smärtade och ångestattackerna avlöste varandra. Det plågar mig när jag ser att du också mår dålig, så pass dåligt att du börjar hantera din ångest med samma verktyg som mig. Jag vill bara skaka om dig, få dig att förstå att ärren gör mer skada än nytta. Men hur?! Mamma frågar mig vad jag ville att folk skulle ha sagt när jag mådde sådär dålig. Det enda jag ville var att ha någon som gått igenom samma sak och sa: Jag förstår exakt vad du går igenom, förstör inte din kropp så som jag gjort. Och ge mig en kram. Något jag skäms över är mina ärr, mer än något annat. Det finns inget jag visar mindre än mina ärr. Mest för frågorna;Vad har du gjort? Varför? Och blickarna, dom där förbannade blickarna. 

 

 

 

 

 

Nu kan jag inte skriva mer förutom; Tack mamma, pappa, syster och bästa bästa vän (med flera) för att ni var där även fast ni inte förstod. 

 

Jag mår inte bra just nu, senaste veckorna har varit jobbiga, det har varit många jobbiga saker som hänt senaste tiden, det har blivit för mycket, jag klarar inte av allt på en gång. Det värker i bröstet och jag vill ha en paus från allt detta men så funkar det inte.. 

Jag har svårt för att somna ikväll. Kommer mig inte till ro. Som vanligt (när jag har såna här kvällar) har jag så mycket i skallen fast jag inte får grepp om någonting. Jag spelar lite musik så det inte blir för tyst. Katten är vaken med mig men hon roar sig med att leka med sina leksaker. Och jag kommer på att jag missade hans dag. Jag var för upptagen och stressad med allting annat. Att jag inte kunde stanna upp en minut och skänka han en liten tanke på hans dag. Mer än såhär får jag inte ur mig. Det är för mycket kaos i skallen men någonting kanske försvinner därifrån. Katten kom nu och vill gosa, man måste passa på med henne, allt är på hennes villkor. 

 

Till er som är in hit och får läsa elände så ska ni veta att jag bara kommer in hit då allt är kaos. Då jag måste få ur mig något, då jag måste skriva ner några ord, sammanhängande eller icket. Jag mår 90% av tiden väldigt bra, då vet ni. 

Söndag - sov nästan ingenting

Måndag - sov dom timmarna jag behövde

Tisdag - sov oroligt och vaknade flera gånger

Onsdag - klockan är 01.30 och jag har fortfarande inte somnat fast jag tagit sömntablett.

 

Blir så trött på min sömn, kan jag inte bara få sova dom timmarna jag behöver varenda natt? Hur svårt ska det vara egentligen? Hade ju varit så otroligt skönt om man inte behövde sova alls, att man kunde orka och fungera fastän man inte sovit något. Aja, bara att bita ihop och hoppas att man får någon sömn denna natt.

Jag vet inte vart jag är. Jag har tappat bort mig själv. Jag är inte längre den jag en gång var, jag har blivit någon som alltid är sur. Jag trivs inte med mig själv längre men jag vet inte hur jag ska ta mig tillbaka eller ändra på mig själv. Jag har inte orken att hitta tillbaka. Jag har inte orken till att göra någonting. Jag har flera saker jag skulle vilja baka nu inför jul och jag skulle så gärna vilja umgås med mina vänner men orken finns inte till. All min energi går till jobbet. När jag kommer hem har jag knappt energi till att gå ut och gå med Notus. Jag känner mig trött och slut ända in i själen. 

Nu var det allt för länge sedan jag var in här och skrev lite skit. Jag har inte så mycket att berätta nu för tiden. Mitt liv rullar på som vanligt. Mest är det jobb men jobbar jag inte umgås jag oftast med Ludde eller är i stugan eller hittar på något annat. Senaste dagarna har jag tagit långa raska promenader också. Kanske kan jag hitta tillbaka till konditionen jag en gång hade. Mer än detta hade jag inte att berätta. Vi ser väl om jag dyker in här fler gånger. ;)