Felle har varit och sett Coldplay ikväll i stockholm, jag har varit avis på henne enda sedan jag fick veta att hon skulle dit. Hela kvällen har jag tänkt på hur lycklig hon måste vara just nu som får se dom och jag har hoppats att hon ska ha spelat in några låtar. Men vad gör då inte min allra bästa vän?! Hon lämnar ett röst meddelande till mig och vad hör jag då? Jo, COLDPLAY LIVE. Dom spelar världens bästa låt och min bästastebästaste vän låter mig höra den. Åh, jag började nästan gråta, mina ögon fylldes med tårar och snoret började rinna. Åh så lycklig jag är, och såsåsåsåså avis. Men nästa gång dom kommer till Sverige ska jag och hon åka och se dom!

( Och ja, jag är grymt töntig men de får jag vara i såna här stunder. )

 

Här kommer i alla fall låten som hon lät mig höra!!  

Trotts att jag är super glad, full av inspiration, lycklig och allt sånt så ligger den där ångesten och trycker. Det händer så mycket i mitt liv, många förändringar på en och samma gång. Och jag hänger inte riktigt med i alla svängar. Tankarna snurrar, vad måste jag göra innan jag åker? Vad måste jag hinna med? Alla nödvändigheter så som nytt pass, vaccination, försäkringar, jobb relaterade saker, men också vad vill jag hinna med att göra innan jag åker? Träffa alla människor, festa, kalasa, umgås, mysa, picknick, foto, gå igenom alla sommarbilder, skogsvandra, umgås med syster och mina föräldrar, umgås med mor och farföräldrar, umgås med Finis och Skruttis osv. Jag inser att jag kanske inte kommer hinna med allt jag vill hinna med, jag måste prioritera. Det låter som jag ska flytta iväg och vara borta för all framtid, så är ju inte fallet, men det känns bättre att få sånt gjort och träffat så många som möjligt innan jag åker. Det är ju ändå två månader. 

Samtidigt är det så många fler tankar. Vad händer när jag kommer hem? Jag vet att jag har mitt jobb kvar men med allt annat, saker jag inte kan skriva här. Med känslor, händelser och personer. Finns dom kvar när jag kommer hem? Hur ser situationen ut då? Och kommer jag börja plugga efter jul? Kommer jag flytta till en lägenhet? Kommer jag flytta till en annan stad? Jag skulle vilja planera upp allting, vad som händer innan och vad som händer efteråt. Jag måste reda ut allting som händer just nu, lägga undan det gamla och påbörja det nya. 

Tillslut kommer allting ordna sig, hur det än blir. Även om det är kaos nu blir det bättre sen. Jag är bara så dålig på att hantera mina känslor, speciellt när det händer så mycket på en och samma gång. Tyvärr får folk runt om mig lida lite då mitt humör inte är det bästa fast jag är sådär super lycklig. Men jag försöker att hantera allting :)

Slut på mitt babblande för den här gången. Ska krypa ner under täcket och sova riktigt länge imorgon! :)

 

Jag är full av idéer, fotoidéer, redigeringsidéer, reseidéer, göra-saker-idéer, festidéer, alla sorts idéer. Dock finns inte tiden riktigt till för att jag ska hinna med allting. Men några av mina idéer ska jag nog hinna med innan jag åker iväg. Är ju ändå en månad kvar. Ludde bokade just flyget ner så nu händer det verkligen. Galet är bara förnamnet! Men det kommer bli så tokigt bra. :)

Imorgon väntas några jobbtimmar och efter blir det stugmys tillsammans med Felle och Ludde. Men nu ska jag göra mig klar för att åka iväg och äta kalasmiddag, min lillkusin blir nämligen 3 år idag. Jag tycker han nyss föddes och var sådär miniliten på 37 (om jag inte minns fel) centimeter och låg i den där kuvösen. 

 

Fredag idag och jag har avslutat min sista dag för i veckan, dock var det flera timmar sedan men ändå. Ledig i helgen och den är alldeles tom. Jag har inga som helst planer för planerna jag hade blev inte av på grund av min egna förvirring. Den enda lilla plan jag har är väl att rensa min garderob, den är överfull med kläder som jag aldrig använder. Förhoppningsvis hittar jag på något kul i alla fall. :)

När Kevin tog sitt liv började jag leta efter bloggar som skrev om liknande upplevelser för att försöka få någon slags tröst och inte få känna mig så ensam i all sorg. Det tog några månader innan jag hittade den här bloggen. Kvinnan som har skapat den och skriver heter Ludmilla Rosengren. Hon förlorade sin dotter i självmord bara två månader efter att vi förlorade Kevin. Jag har fått så mycket tröst av hennes inlägg, i saker hon har skrivit, och jag har insett att det blir bättre. Man kommer gå vidare, även om saknaden alltid kommer att finnas där och att alla frågor inte kommer att få ett svar så tar man sig vidare.

Jag är så otroligt tacksam för Ludmilla. Att hon skapade den här bloggen och fortsatte skriva hur tufft livet än var. Hon har hjälpt så många människor bara av att skriva om sina erfarenheter, om sorgen och saknaden men även allt annat som hör livet till. 

Det finns alltid något positivt från det negativa! 

Jag har gått och dragit på mig en himla förkylning och feber. Igår kväll ville jag mest bara dö. Tack och lov att jag hade en som tog hand om mig, värmde mig när jag höll på att frysa ihjäl och gjorde allt jag bad om. 

Jag taggar då lördag, även om jag är sjuk så ska det festas. Träffa fin folket och bara ha trevligt. 

Just ja, jag måste ju berätta om Portugal, eller har jag gjort de? I alla fall, så har jag och Ludvig planerat en hel del dom senaste månaderna. Ändrat våra planer från tågluffning till volontärarbeta i Portugal. Nu dom senaste veckorna har vi börjat leta lite familjer där nere samt mailat dom. Och nu har vi fått svar från två stycken familjer som vill ha oss!! Jiihoo! Det känns lite overkligt, det som bara var tankar, önskningar och drömmar blir nu till verklighet. Vi blir borta i ungefär två månader och ska jobba hos en av familjerna. På lediga helger tänkte vi åka runt i portugal och se oss omkring. Det kommer bli så himla kul!