-
Jag klickar mig in på din sida och tror att jag inte ska reagera någonting. Känna som jag kände bara två sekunder innan jag tryckte och kom in på din sida. Men oj vad fel jag hade. Mitt inre slets itu och jag bävade mig för att titta på sista bilden. Sista bilden du la upp. Dom sista orden du skrev där.
Jag bläddrar ner och ser vad folk har skrivit.
"jag saknar dig"
"varför?"
"känns som det var igår.."
Och ju längre ner jag bläddrar desto närmare kommer de. Desto mer slits de.
"24 mars 2008 19.28
Hejdå:("
Finns det en som har skrivit. Då har du varit död i ett dygn.
En annan kommentar finns den 23 mars 2008 just efter klockan 19.00, som säger att vi ska låta han gå. Vadå låta han gå? Aldrig. Hur skulle jag eller någon annan kunna låta han gå? Och vadå "om ni älskar han skulle ni släppa taget", hellre "om vi älskar han skulle vi inte släppa taget". Jag blir så arg. Ska jag tillåta att han tar sitt liv? Ska jag tillåta självmord? Nej, aldrig i hela mitt liv. Det är vidrigt. Det är de värsta en människa kan göra mot någon annan.
Jag har så svårt att komma över detta. Det skär fortfarande i mig. Jag kan inte sluta önska att du fanns nu, idag, igår, imorgon. Jag önskar så att du fick uppleva livet precis som det ska vara. Alla de goda stunderna. Men du valde hellre att avsluta livet än att fortsätta för att finna det ljusa.
Jag saknar dig!
Jag bläddrar ner och ser vad folk har skrivit.
"jag saknar dig"
"varför?"
"känns som det var igår.."
Och ju längre ner jag bläddrar desto närmare kommer de. Desto mer slits de.
"24 mars 2008 19.28
Hejdå:("
Finns det en som har skrivit. Då har du varit död i ett dygn.
En annan kommentar finns den 23 mars 2008 just efter klockan 19.00, som säger att vi ska låta han gå. Vadå låta han gå? Aldrig. Hur skulle jag eller någon annan kunna låta han gå? Och vadå "om ni älskar han skulle ni släppa taget", hellre "om vi älskar han skulle vi inte släppa taget". Jag blir så arg. Ska jag tillåta att han tar sitt liv? Ska jag tillåta självmord? Nej, aldrig i hela mitt liv. Det är vidrigt. Det är de värsta en människa kan göra mot någon annan.
Jag har så svårt att komma över detta. Det skär fortfarande i mig. Jag kan inte sluta önska att du fanns nu, idag, igår, imorgon. Jag önskar så att du fick uppleva livet precis som det ska vara. Alla de goda stunderna. Men du valde hellre att avsluta livet än att fortsätta för att finna det ljusa.
Jag saknar dig!
Kommentarer
Trackback