Jag är hemkommen, landade cirka 22.20 igår kväll, 22.25 steg jag ur planet och fick träffa min lilla mamma som stod och väntade på mig. Kramades länge, fick småtårar i ögonen av all saknad som jag inte känns av under resans gång utan kom när jag såg henne. Väskan kom och vi åkte hem till finaste hunden som inte visste vad han skulle göra när han fick syn på mig. Sprang bara runt på gården, pissade, sprang ännu mer, sprang in, hittade inte en leksak att bära så han sprang fram till mig några gånger till, sprang runt och letade, sprang ner och hittade sin hårda "boll", sprang runt ännu mer och så höll han på i kanske 10-15 min innan han la sig i min säng och ville mysa istället. Lillskrutten!

Idag har bästaste vännen varit på besök och de blev bullbak, massa prat och lite tårar. Att de kan hända så mycket på tre veckor. Under dessa tre veckor har jag verkligen förstått hur viktig min bästaste vän är för mig. Jag visste att hon var viktig tidigare också men inte såhär. Hon är verkligen den person som stöttar mig i allt och ger dom bästa tipsen (oftast, hehhe). Den som förstår och den som jag kan berätta allt för. :)

Jag är lite känslofylld en kväll som denna men så får de vara, töntigt men de är alltid bra att berätta för folk att man uppskattar dom och att dom är viktiga i ens liv. Så de så!

Godnatt :)