Jag har suttit nu några timmar och redigerat en bild från midsommar på Felle och Andreas samtidigt som Lars Winnerbäcks röst har strömmat ut från högtalarna och in i mina öron. Och jag drömmer mig bort, till helgen som var. Då jag ännu en gång såg han live. Ännu bättre än sist. Och mina känslor skenar iväg, lite sådär för mycket, Den största glädjen samtidigt som den där tunga, nedstämda känslan som bara han kan skapa smyger sig på och får tankarna att snurra sådär farligt som det kan bli ibland, men det gör absolut ingenting. För ännu en gång är glädjen och lyckan mycket större.