Just kommit hem från Staden. Eller just och just. Vart typ en halvtimme sedan men ändå. Det känns som nyss eftersom jag stått ute och snackat med min kära moster samt henens små hundar. Lillsatan var galen som vanligt men min lilla vovve var så himla duktig, jag blev så himla varm i mattehjärtat. Stjärngossen min! 

Hur ska jag klara mig utan han drygt en månad? Under hela min vistelse i Norge? Åh jag kommer att toksakna han. Jag kommer sakna han mest av allt. Och när han är så fin sista dagen känns det ju bara ännu värre. Jag ska aldrig bli arg på han idag! Vi ska ha en mysdag han och jag!

Sen kommer jag sakna familjen, vännerna, mammas mat, bures vatten, min säng, och typ allting. 
Fick då umgås med bästa vännen igår och även idag. Kändes bra. Ännu bättre var det att få prata ut riktigt mycket om en viss person som jag inte brukar prata om. Om saknaden och skulden. Och hon får mig att inse att det inte är mitt fel. Att jag inte kunde gjort något. Älskade vän, hur ska jag klara mig utan dig då? Och som du sa, hur ska man klara sig utan att veta att man bara kan ringa, när som helst. Bara vetskapen. 

Nu blir jag bara bölig så jag avslutar detta inlägg med att säga att jag kommer sakna alla! Men jag ska bara vänja mig vid att vara i ett annat land och långt ifrån er. För det är de här jag vill, imorgon börjar jag på min dröm.