Har just kommit hem från staden Skellefteå. Jag, mamma, Marina och lilla oliver tog en sväng på coop. Tydligen har jag och mamma bantarvecka denna vecka så vi köpte en massa grönt. Sen har jag inte hunnit mer denna kväll. Ska snart ta och gå ut med vovven en sista kvällspromenad men kan lova att den inte blir lång då jag dör av smärta snart. Ryggen/svanken håller på att gå av och magen den trillar loss snart också, den hänger i några skörda hudtrådar. Tänk er en sån smärta, de är min smärta nu.
Överraskningen/arna till mamma kanske jag ska avslöja nu när hon har fått/sett dom. Jag hade dammsugat soffan uppe (katten ligger där jämt och ständigt så den brukar vara full med svart ullkatthår men nu är soffan blå igen), + golvet. Sen bakade jag en kladdkaka som blev misslyckad, den var inte ett dugg kladdig och alldeles för hård, har aldrig gjort en så dålig kladdis så jag blev besviken på mig själv. Men sen gjorde jag även middagen och tände ljus över hela övervåningen, blev jätte mysigt. :)

Jag vet inte om jag vågar tro eller hoppas
för de tar för ont att bli besviken ännu en gång
efter alla gånger du lovat men aldrig hållt de,
fast kanske,
kanske att du håller detta nu
ska jag våga tro? ska jag våga hoppas?
jag vet inte
jag vet bara att du och jag inte kommer ha kontakt om ett år
ifall du inte lyckas denna gång..


- Lars Winnerbäck, PDOL 2010