så vi hördes aldrig mera men det gör ingenting
Ligger i Friggebon och slöar. Hör regnet smattra på taket. Det är mysigt. Jag trivs. Och jag vet att jag har det bra. Jag ligger och funderar på vart livet är påväg. Vart jag är om ett år? Har jag jobb eller inte? Bor jag kvar här i norr eller har jag tagit mig söderut? Vilka vänner har jag kvar? Har jag nya vänner?
Jag tycker livet är spännande. Jag har inte den blekaste aning om vart jag är påväg. Men ändå känns det bra. Det känns bra att inte veta. Det känns bra att jag kan göra exakt vad jag vill nu. Ta mig exakt vart som helst. Så långt jag bara vill. Det enda läskiga är att göra allting själv. Att ta sig iväg alldeles ensam. Hamna på ett ställe där jag inte känner någon. Men det blir ändå bra. Det känns bra.
Kommentarer
linnéa säger:
Eftersom livet alltid framskrider, eller vad man ska säga, så vet man att det alltid löser sig på ett eller annat vis-såklart! Och i ditt fall tror jag ditt liv kommer vara toppen om ett år, och hoppas vi fortfarande ses då :)
Trackback